Jag måste bara få länka till två av mina favoritskribenter i den svenska bloggosfären.
Först en gammal bekant: Unni Drougge som jag läst sen hon var på någon smutsig rockblaska. Idag skriver hon om hur barndomens skräck för röntgenglasögon. Och om vad som händer med människor som får makt och befogenheter.
Igår skrev en annan favorit om en annan slags nakenhet. Martin Ezpeleta funderar över sambandet mellan svenskarnas dåliga sexliv och sjukskrivningar för utbrändhet:
Vi ser utbrända människor söka förgäves efter hjälp
på Försäkringskassan.
Vi vet också att 70 procent av svennarna har dåligt sexliv.Finns det ett samband?
Det kanske är dags att vi alla ställer oss frågan:
Har Sverige blivit ett land där man
klagar för mycket och knullar för lite?
Martin är som ni ser en fantastisk skribent. Han har också blivit uppsnappad av kvällspressen. Hans första krönika i Aftonbladet är nästan lika briljant, fast smärtsam läsning. Vi lever redan i ett Sverigedemokratiskt land.
För SD har rätt på en viktig punkt:
Svensk integrationspolitik är ett fiasko. Tyvärr är det bara dem som vill prata om det. Trist, eftersom vi vet hur de gör det.
De trollar med statistik, de ser hägringar i backspegeln och kallar det tradition och när de gnuggar kristallkulan ser de minareter överallt.
Svensk integrationspolitik är ett luftslott som saknar den viktigaste grundstenen:
Människors rätt att behandlas lika, oavsett etnisk tillhörighet eller religion.
Vad ska vi göra åt det läsare. Vill vi bo i ett Sverigedemokratiskt land. Hur står vi ut med oss själva om vi inte gör något åt det.
